Bokbål och silverfiskar

När jag insåg att jag stod mellan valen att frysa alla böcker i en vecka, eller elda upp dem, för att bli av med silverfiskarna var det med stort vemod jag förstod att jag inte hade möjlighet att rädda alla genom frysning. Det blev således ett bokbål och silverfiskar i dammsugaren.

Idag var dagen då vi eldade i tunnan ute på tomten. Men istället för vemod kom en slags bisarr njutning över mig och jag flinade medan jag kastade böcker in i lågorna. Valet var redan gjort, och visst är det en tjusning i att göra saker som man borde tycka illa om, men innerst inne tänds det där speciella pirret.

Böcker ska aldrig brännas. Jo, nu jävlar bränner vi dem!

Visst är det vackert när ord brinner.

Silverfiskarnas framfart

Böckerna har stått på en hylla längs med trappan ner till källaren. Där har silverfiskar, som inte bryr sig ett dugg om fukt, byggt bo. Dessa silverfiskar älskar bl a papper. Bokomslag är mums.

När jag tog bort böckerna var där som en svart sträng längst in mot väggen. Tänk muslortar a la silverfiskstorlek. Silverfiskar kröp längs bladen på böckernas långsidor. Det var vidrigt och jag hade ingen lust att ta fram kameran för att föreviga eländet. En bok tog jag dock kort på för att dokumentera förstörelsen.

Farväl Strinberg, må du brinna i frid.

Medan jag rensade bokhyllan och la böckerna på köksgolvet höll jag dammsugaren i andra handen och sög upp så många små liv jag kunde. Jag hoppades att några av alla de spindlar jag dammsugit upp fortfarande var vid liv där inne i dammsugarpåsen och tog sig an silverviskarna med glupska käkar. Inne i påsen har det nu bildats ett alldeles eget ekosystem passande för en skräckfilm vi inte vill se.

Inga böcker får bo i trappen mer. Jag har lärt mig vikten av ”riktiga” bokhyllor, böcker bör få vara upphöjda.

Frysa böcker och sätta fällor

Några fåtal böcker sparar jag. De ligger i en liten hög och väntar på sin tur i frysen. Ringde Anticimex, en vecka ska de ligga i frysen fick jag veta. De skickade mig också små fällor med gift i att placera ut. Giftet är mycket svagt, anpassat för silverfisk, och fällorna är ofarliga för husdjur och barn.

Lite silverfisk har ingen dött av, de är egentligen harmlösa små varelser. Men jag blev riktigt bedrövad när jag fann så många kära böcker förstörda. Idag har jag dock landat i den innerliga värmen av bokbål. Vad är väl en silverfisk och en bränd bok i världsalltet! Ibland måste man offra, och upptäcka motstridiga sidor hos sig själv som att älska böcker och samtidigt njuta av att elda upp dem.

Vi är motstridiga och komplexa och det gör oss spännande.

Läs mig som en bränd bok.

Nu har jag 2/3 delar färre böcker hemma. Ett steg i min önskade riktning om färre ägodelar. Tack silverfiskar, ni motiverade mig. Jag är inte ledsen över att många av er fick dö på kuppen. Hyllan i trappen är tom, ren och fin nu.

På flera ställen har jag placerat ut bitar av cederträ, som sägs hålla skadedjur borta. Jag har ingen aning om det fungerar, men på köksbänken där de haft det livat syns knappt några till nu.

Undrar vad nästa bål kommer matas med? Tills dess…

Bokbål och silverfiskar – Slutet gott, allting gott