Hej världen!

Jag är här nu! Med en påminnelse i handen om att vägarna är snåriga men oändliga.

Jag byggde en stig av stenplattor genom det gula blomsterhavet i trädgården. Jag sökte efter passande stenar och släpade dem med ynklig muskelkraft till rätt plats. De skar in i mina händer. Jag grävde spår och la dem på plats. På bara knän fyllde jag mellanrummen med sand. Sedan stampade jag dem på plats och skrek:

”LIGG HÄR! För jag ska ha snabbaste vägen till mina odlingar, och omvägar är ingenting för mig!”

De ligger kvar och jag kan sarga mina händer på att lägga ut tusen stigar till för att ta mig dit jag vill.