Kreativiteten föds ur våren

Jag vill skrika som Ronja och rusa mig vild genom vårskogen. Vinterhalvårets kyla är svår att bli av med, men nu äntligen känner jag hur det pirrar i blodet. För första gången sedan i höstas känner jag lust och nyfikenhet när jag tar upp kameran. Vintern är som en förbannad blöt och kall filt över min kreativitet.

Jag plockar fram alla armbanden jag gjorde under förra sensommaren, och tycker om det jag ser. Under mörkermånaderna kände jag bara prestationsångest och avsky då jag råkade se dem.
Nu finns det åter liv där ute, och livet börjar om inom mig. Pirr pirr.

Med skogen omkring mig stannar den så hetsiga nutidstiden. Igår grät jag bittra tårar över att vara född i denna tid, som jag inte alls verkar vara lämpad för. En ständig kamp om att försöka passa in, för andras skull, och för att våga gå min egen väg. Barn som ska växa upp i det här. Människor att ta hänsyn till.

Åtminstone kan jag skapa små ting runt omkring som påminner om sagor och fantasier.
Trasiga tyger och gnistrande glaspärlor.

Varje år runt tiden då våren börjar häcka i mina tankar, så där i början av mars, så infinner sig en konstig sinnesstämning. Oro, nedstämdhet och ångest.
Först i år kopplade jag ihop tidpunkten och mitt bråkiga inre.
Jag fyller år i mars, en vädur och en marskatt är jag.

Min slutsats är att det måste vara så, att väduren och marskatten vaknar vid just den tidpunkten på året.
De vet att det är deras tid. Men då de är två varelser med mycket stark och egen vilja så blir det såklart bråk.

De slåss. Vädurshorn mot kattaklös.
Klart man känner oro och ångest!
Ur striden kommer energi och glöd. Ur kaos kreativitet.

Om någon önskar så gör jag armband. Eller säljer befintliga.
De har legat i mossa, på stubbar och stenar.
De har sugit åt sig av både marskatt, vädur och jord. 🙂

Samtliga bilder skyddas av upphovsrätt.
© Envild Creations 2022