Kan man sakna drama?

Jag vaknar ur en dröm. Inatt var jag på fetischklubb i Varberg. Den var enorm och innehöll allt från ett café, en shop, festlokal i olika delar samt en helgalen bana med lådbilar för alla som ville. Alla besökare var vrålsnygga a la mix av burlesque och mörk cirkus. Men säg den stund som varar i en dröm, strax körde jag runt i vår klumpiga familjebil som om vore den ett Formel 1-åk. Skjutsade unga tjejer som hade döden i blicken när jag nästan körde ihjäl oss. Bara nästan såklart, så att kicken blev så där kaotiskt skön.

Vaknade i drömmens mest vardagsdeppiga bit; missade tåget hem till Göteborg och det var hela 45 min kvar till nästa. Ja, tristessen blev dödlig såklart.

Kan man sakna drama när det mest dramatiska är ljuset på hallväggen? Ockragul vägg med skuggor från solljus.

Så går jag upp kl 06:30 en ledig dag och det mest dramatiska är ljuset på väggen i vår hall. Vill tillbaka till den där drömmen, men är för trött och vill ha kaffe för mycket.

Ibland kommer jag på min hjärna med att tänka att det var kul ändå, den där tiden när det uppstod drama i vartannat hörn av tillvaron. Alltid var det något som vippade på kanten mellan spännande och för jobbigt. Jag tror det är den vippande ovissheten och att något annat än vardag tar upp tankeverksamheten som jag saknar. The Drama.

Kan man sakna drama som ordentlig vuxen?

Vore det inte sjukligt om man inte saknade det ibland. Ett tecken på ett liv i vacuum. Jag behöver kaos för att utveckla mig, gå framåt och samtidigt hålla nyfikenheten över livet vid liv. Utan det… vad är meningen då?

Jag och en vän har ibland diskuterat idén att ordna en stor fest där vi bjuder in alla som vi en gång känt men som av goda anledningar vi inte har aktivt i våra liv längre. Som att sprätta iväg en kortlek med wild cards ut över dansgolvet. Eller wild fire, kanske…

Är det ett tecken på hur jag som människa faller offer för tristess? Eller bara har ett sjukt sinne som närs av drama och dekadens. Absolut båda två.

I tillvaron som är, är det inte nog med sköna skogspromenader, inte när jag längtar efter att rusa genom skogen vrålande och jagad av vargar. En flykt är inte alltid av ondo.

Ockragul vägg med skuggor från solljus.

Det skaver nu. Jag är vargen.

Dagens soundtrack: Låtlista ”Wonderland” på Spotify

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply
    Ulrika
    27 april, 2021 at 13:24

    älskar det här inlägget och älskar bilderna! klart att man kan sakna drama, det är ju kontrasterna som skapar helheten, på något sätt.

    • Reply
      Johanna Ene
      1 maj, 2021 at 08:48

      Åh, tack Ulrika! Det är nog som du säger, kontrasterna. Just nu är det mesta samma samma dag ut och dag in. Med en känsla av att jag BORDE vara tacksam över tryggheten och det stabila. Borde borde. 🙂

Kommentera