Flykten till Småland

Flykten till Småland, till torpet i skogen och min vän var inte tillräckligt dramatisk. Ibland måste jag fly min egen tillvaro av mammaskap, fruighet och egna tankar som slutat ta sig utanför fyrkanten. Särskilt viktig blir den årliga flykten när en av mina bästa vänner bor alldeles fördjävligt långa mil bort. Björboholm – Hovmantorp är inte på jag-kommer-över-på-en-kaffe-avstånd.

Istället för dramatisk flykt dit blev min avfärd hemåt igen efter vistelsen mer dramatisk. Grät som ett barn i bilen till halvkass musik och separationsångesten var total. Så går det när man har det för bra i Småland. Får skylla mig själv.

Till cirkusen i gläntan! Nej, blivande medeltidstält, för här arbetades det hårt inför medeltidsveckan på Gotland. Avspärrningen med staket och skottkärra är till för Nisse, robotgräsklipparen. Dumt om han klipper linorna. Det är förresten hit jag drar när zombie-apokalypsen kommer. Det finns ved, levande matproducenter, växande gröda, naturens krafter, två smarta människor och kunskap om hur man bygger sitt eget armborst.

De levande matproducenterna. Tuppen heter Per Albin Hansson.

I Småland finns dignande persikoträd! Himmelen.

De har byggt ett växthus och det är från en skiss ur mina drömmar. Färgerna. Tegelgrunden. Basilikan som växer som ett monster. Älskar! Inuti hänger en så fin loppisfyndad kandelaber i taket.

Efter att inga barn alls attackerade mig i sängen eller skrek tills jag gick upp blev det yoghurtfrukost med hemsnidad träsked. Julias man Kristoffer är träslöjdslärare och det går igen i hundra vackra ting och detaljer i huset.

Kaffesystrar är vi. Har du hett vatten, en tratt och ett filter plus kaffe, ja då blir det kaffe ska du veta och vem behöver fräsande, otympliga kaffemaskiner? Inte vi. Vi behöver prata.

Känner mig så otroligt hemma i det här köket. Julia föddes exakt på dagen en månad efter mig. Sedan dess har vi delat Pettson och Findus och fantasifoster. Nu delar jag också Pettson och Findus med min dotter på fyra. Hjärta runt det.

Ur det Julianska köket kom mat i den form jag gillar bäst; extremt lättlagat och löjligt gott. Fisksoppa med creme fraiche saffran. Recept kommer i ett eget inlägg tänker jag.

Middagsutsikten. Julia är 36 och har varit tant i många år, då har man såklart många pelargoner. Att säga att hon är tant är ingen förolämpning alls, om någon trodde det. Hon gick från alv till tant och båda är så självklara och befästa i hennes person på det mest härliga vis. För mig är hon en person som bara är den hon är utan omsvep. Är du tant så VAR tant! För det är fint.

Och så köksbordsutsikten.

Och i taket finns det kärlek och musik och fåglar på takbjälkarna.

<3

Vi har mycket lik smak vad gäller film och tv-serier och Julia visade den här för mig. Dirk Gently’s Holistic Detective Agency, baserad på bok av Douglas Adams (Liftarens Guide till Galaxen, ni vet. Vet ni inte så är det dags nu!) Jag kunde inte åka hem förrän vi sett hela säsong 1! Ögon som tefat, så bra! Finns på Netflix. Handlar om tidsresande och vänskap. Skruvad, excentriska karaktärer, våld och ett fall att lösa.

Här är hon, skarpaste hjärnan och vassaste sömmerskan jag vet. Det närmsta en syster jag någonsin kommer ha. Jag åkte till Småland för att tömma min själ ihop med någon som respekterar den till fullo. Jag åkte hem som om någon injicerat mig med livet igen. Det här är människan som gör mig vacker både utvändigt och invändigt. Hon är MytOmSydd, kostymmakare och kostymdesigner som jag ibland fotar och är modell för. Hon skapade min brudklänning, här kan man se.

Lilla Svart glömde nog snabbt sitt nya sängsällskap. Hej då Småland. Jag kommer nog tillbaka snart, för det finns korsetter att fota och kaffe att dricka. Måste hejda mig från att leta småländska hus på Hemnet, för det är ändå skönt att ha förskola och jobb nära. Och annat praktiskt.. men så skogen… det tysta mörka.