Den lömska påskharen

Hos oss lurar den lömska påskharen i fjolårets vissnade växtlighet.

Vi tror att den i sin hariga rädsla skuttar bort så kvickt att påskäggen tappas, men så är det inte. Påskharen är en slug en, som placerar ut ägg med det människan inte kan säga nej till; sötsaker. Sedan är det upp till oss att söka reda på äggen, och i denna jakt är alla knep tillåtna.

Jakten blir ofta hård och hetsig, ingen vill bli utan och alla vill ha allt. Varje år utkämpar vi en blodig strid om vinsten av påskäggen. Barnen hetsas mot varandra medan de vuxna kör fulspel och utnyttjar barnens inbördeskrig.

Någon tror sig ha hittat ett ägg, det visar sig vara en möglig morot. En hälsning från haren men pappa får skulden. Vem tror på påskharen när pappa precis sa att det blir morotssoppa till middag. I förbittring fortsätter striden.

I en rhododendronbuske sitter mamma och ingen ser. Hon är kladdig och brun runt munnen och runt henne ligger påskäggshalvor och glittrande papper från för många chokladägg. Resten av familjen har nu noterat aktiviteten i busken och långsamt så långsamt smyger de närmre från varsina håll. De ser tomma påskägg, de ser rött.

Med ursinniga vrål kastar de sig över henne, nu ska hon få, mamman med chokladen i magen!

I snåren strax intill sitter påskharen och tittar med sina tomma svarta ögon. Den flinar ljudlöst och hastar vidare till nästa trygga trädgård där ännu glada barnskratt och föräldrars muntra tillrop hörs.

Far och flyg in i våren…

…alla otämjda häxor och harar.