Min syn på kooperativ förskola

När vi väntade vårt första barn fasade jag över tanken på förskolestart. Min syn på förskola var aningen förlegad, sedan tiden då jag själv gick på dagis. Men även smutsad från det korta gästspel jag gjorde som vikarie på förskola. Förvaring under stökiga former.

Vårt första barn började förskolan vid 13 månaders ålder. För mig känns det väl tidigt, men det var de förutsättningar vi hade då. Vårt andra barn ska precis skolas in, nu 1 år och 8 månader. Lugn och nyfikenhet gror i mig inför det. Nu vet jag att hon får så väldigt mycket ut av tiden på förskolan och det ska bli spännande att följa hennes utveckling där.

Våra barn går på ett föräldrakooperativ, vilket betyder att det är en privat förskola som drivs av sina medlemmar (oss föräldrar). Kooperativ är samarbete och gemenskap, vilket resulterar i en hel del engagemang och åtaganden för oss föräldrar. Allt från det dagliga städet av lokalen, fix av gården, styrelsearbete, underhåll och arrangemang av roliga tillställningar.

Förra hösten invigdes ett helt fantastiskt hönshus med kycklingar som barnen nu är med och tar hand om. De bor i en cirkusvagn och deras utegård är en cirkus med alla tänkbara tillbehör! Allt byggt av föräldrar. Nu värper hönorna ägg som säljs på sommarfest och skördefest.

Tillsammans med vår kokerska, barnen och föräldrar ordnas skördefest på hösten. Det har syltats, lagts in, odlats och skördats till den grad att det är ganska svårt att greppa att detta är vår förskola och att en förskola kan vara så här fantastisk. Men det bygger på arbete och gemensamma krafter, vilket jag saknar i många andra sammanhang idag.

Försäljning på förskolans gård av extremt närproducerat.

Så här ska det vara för att hjärtat ska vara varmt och vara med. Pengarna från försäljningen går direkt till förskolan och barnen. I år köptes ett växthus. Jag sitter i förskolans styrelse som sekreterare och kan intyga att det är extremt tuffa tider för att driva förskola, särskilt privat sådan. Vill man dessutom värna om mindre barngrupper straffas man hårt ekonomiskt. Förskolor behövs, bra sådana där både barn och personal trivs!

Barnens trädgård med odlingar. Tusen gånger finare än vår egen här hemma kan jag intyga.

Jag älskar att mina barn får gå på en förskola med detta lantliga tema. De lär sig var maten kommer ifrån, får vara med i köket och sedan smaka på resultatet. Närheten till natur och djur tror jag hjälper till att lägga grunden till många bra egenskaper hos oss.

Allt slits hårt på en förskola. Varje år har vi en gemensam fixardag på gården då vi städar och reparerar. Det fina med ett kooperativ är att det finns så många olika yrken och kunskaper representerade bland medlemmarna. Det är så vi får det att fungera, någon kan snickra och någon kan bokföring (och jag kan skriva och är således sekreterare just nu). The circle of knowledge, right?

Föräldrakooperativ passar inte alla. Du måste ha viljan att lägga tid och engagemang. För oss som nyinflyttade med första barn var det fantastiskt. Vi fick direkt kontakt med föräldrar i området och har lärt känna människor vi antagligen inte hade mött annars. Det ger trygghet åt både oss och barnen.

Jag älskar vår förskola av hela mitt hjärta! Vår äldsta dotter har lärt sig så mycket, både kunskapsmässigt, om sig själv och hur man behandlar sina kamrater. Förskolan har gett henne fler trygga vuxna och goa kompisar. På det sätt hon har fått utvecklas hade vi faktiskt aldrig kunnat leva upp till själva här hemma.

Men dagarna är för långa. Det är det enda som skaver i mig. Dock har det inget med själva förskolan att göra, utan hur samhället ser ut, hur vi förväntas arbeta och vilken ekonomisk standard vi bör kunna visa upp. Den grejen är som en förbannad tistel som någon illvilligt lagt på stolen jag sitter på. Det skaver och sticks och jag kan inte nöja mig med att sitta kvar så.

Det hjälper att barnen varje morgon får ett varmt mottagande på förskolan, av personal som gör sitt yttersta för att hinna med alla vid dörren. Om lämningen varit tuff med tårar får vi ett sms från personalen när allt är bra igen. Guld värt! Det hjälper att på riktigt känna i hjärtat att de är på det bästa stället som är möjligt, förutom hemmet.

Min syn på kooperativ förskola är att man får det man ger, en ekvation jag gillar. Att driva förskola så här gör att jag bryr mig om allt väldigt mycket. Jag dras in i verkligheten och får se på riktigt hur viktigt det är att personalen trivs, för att de ska stanna. Plötsligt handlar det inte bara om en utomstående instans där mina barn finns på dagen, det blir så mycket mer. Som en förlängd del av vad varje medlemsfamilj representerar och skjuter till med.

Graden av engagemang kan variera stort inom ett kooperativ, trots stadgar och regler. Så är det med allt, för att vi är olika, orkar olika, prioriterar olika och bryr oss olika mycket. Men en sanning är nog att i den tid vi lever i nu är föreningsliv och kooperativt tänkande inte på första plats. Jag engagerar mig mycket i mitt yrke som tandsköterska, och att få folk att vilja förena sig är emellanåt som att skalla en betongvägg för att få den att rasa. Men vem fan ger sig?

Skolverket – Så här fungerar förskolan